Ja nu är jag Orolig i kroppen. Fick just veta att en viss person är på hemmaplan igen och att hon med all säkerhet vill träffa mina barn. Ja i detta läget säger jag mina barn för det är just vad de är, MINA! Men å andra sidan så dög det inte sist så kanske skiter en viss person i det nu också. Eller vänta, det är ju vi som skiter i det. Så var det ju förra gången, i deras ögon. Hur som så borde jag egentligen inte bry mig, men det gör jag. Jag tål inte denna eller människorna runt i kring. Finns en anledning också.
Saken är den att jag imorgon inte kommer att vara hemma på förmiddagen och jag ska inte heller ha barnen med mig då jag ska på begravning =( Jag är rädd att en viss person + bihang kommer komma hit då. Än har vi visserligen inte hört något, men ändå... Jag är orolig, Orolig i kroppen.
Nu tror ni säkert att jag är knäpp, men så är inte fallet. Jag vill berätta allt för er, men jag kan inte göra det. Jag kan inte bara spy galla hur jag vill även om jag vill, tro mig!

Ska man verkligen behöva bli Ifrågasatt när man säger att idag hämtar jag I tidigare från dagis än vad som står i schemat?