Jag gråter, det gör så förbannat ont i kroppen. Jag hoppas innerligt att MIN lilla sötsak blir frisk! Förlåt mig för att jag aldrig tog mig till dig, förlåt för alla gånger jag ratat dig och förlåt för att jag låtit dig bli såhär =( MIN lilla Oliver, MIN fina lilla nin! Om jag hade vetat att du skulle få det såhär så hade jag aldrig gett bort dig. Du hör ju hemma här. Vi saknar dig. Det är tomt. Snart försvinner ännu en del av mitt hjärta, om inte ett mirakel sker. Jag håller alla tummar och tår. Samtidigt måste jag torka tårarna emellanåt, hoppas du förstår det vännen?
Åååh vad jag önskar att jag sagt till tidigare om hur de har behandlat dig. Nu pratar jag inte "misshandel" men nära på.
Du är bara 3½ år. Snälla vän, kämpa vidare! Bli bra! Bli frisk! Kanske kan jag då försöka få dig tillbaka? Försöka få dig till mig igen? Jag hoppas! Du hör hemma här, som skrivet. Det är hos mig du ska vara, inte dem.